Jag ska inte ljuga, och säga att söndagens val inte var en stor fet besvikelse. Det var det. Centerpartiets Annie Lööf har bytts ut mot tre flaskor Loka crush och Reinfeldts leende ansikte har ersatts av en minutfilé. Det är nästan som om ingenting hade hänt. Men det har det. Jag trodde att jag idag skulle kunna få vara stolt och säga att jag bor i ett öppet, tolerant och kärleksfullt land. Men det gör jag uppenbarligen inte. 13% av vårt lands befolkning anser tydligen inte att alla är lika mycket värda. Att alla har rätt att älska och älskas. Att vi bör hjälpa de i nöd. Jag trodde verkligen att vi hade kommit längre än så i utvecklingen. Svergie: jag är f*cking besviken. Jag är arg för att det finns så många dumma människor där ute som inte förstår vad de faktiskt har röstat på. Arg för att det numera sitter hela 49 rasister och nazister i Riksdagen. Arg för att så många människor som sade att de stod för jämställdhet, jämlikhet, öppenhet och kärlek inte vågade stå för det när det väl kom till kritan.
Usch. Fy. Blä. Just nu orkar jag inte ens se något positivt i det hela. Jag är bara så fruktansvärt arg och besviken på världen. Om några dagar när allt har lugnat sig lite ska jag kanske skriva något glatt om hur vi faktiskt fick ett mandat i min lilla SD-täta kommun, om att hösten snart är på väg eller om att vi ska plocka svamp på torsdag.
Men just nu ska jag bara vara arg och tröstat fruktmüsli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar