Screw Facebook

Den här dagen har varit lång. Minst sagt.

Det började med att jag egentligen skulle ha haft ensemble på morgonen. Lagom som jag står och väntar på tåget får jag ett meddelande om att den är inställd. Jag kunde ha sovit två timmar extra. Men neejdå. Jag får sitta i skolan i två timmar och spela Pottermore... Typ. 

Den här veckan har det även varit en grupp danskar på besök på vår skola och idag var det landskamp i innebandy mellan Sverige och Danmark då. Vi vann, just saying^^ Men innan det var klart var jag och några andra tvugna att rusa tillbaka till LeL och utföra våra tal till svenska nationella proven. Det gick sjukt bra!:D Men sedan fick jag stanna i skolan ytterligare en timme till och vänta på mitt tåg...-.-" Jag är pretty trött idag. 

Nu kan jag i alla fall få en hyfsat lugn helg. Det enda som händer nästa vecka är nationella del B och C i svenska som jag ändå inte kan plugga till samt ett idrottsprov som jag inte känner alltför stor press inför. Imorgon är det dessutom klädbytardag i Lund! Ska dit med syster och förmodligen lär det väl vara lite fina LeLare där också! Sen på kvällen kommer världens vackraste pojk, Johannes, som jag för övrigt är jättekär i om jag inte redan har sagt det. Jag ska tvinga honom igenom att Harry Potter-maraton med mig. Klarar han det, DÅ, är han man.

Men nu till min rubrik. Screw Facebook. Alltså allvarligt, jag tycker att det börjar bli så jävla hysteriskt. Fullt av människor som söker bekräftelse. Lägger upp bilder och statusar om de mest onödiga saker. Jag skiter fullständigt i om du har lagat falukorv och bakar kladdkaka. Det är typ lika intressant som gråsuggorna under stenarna i min trädgård. Och alla dessa "gilla om...", alltså snälla? Vi behöver väl inte visa upp var vi har varit, vilka vi har varit med och blah blah blaha. Måste man bevisa att man har en massa vänner? Eller vem man är. Jag vet vem jag är. Räcker inte det? Och chill, jag tror visst att du har vänner och folk att umgås med, du behöver inte spamma hela facebook med det. Dessutom, gilla om jag är söt och sådant, dafuq? Chilla bros, ni ÄR fina. Dessutom är sådana likes inte särskilt seriösa. När du får det face to face, då snackar vi. Och JA, jag är rage. Facebook ger mig ångest. Jag vill nog faktiskt ändå inte att hela världen ska veta precis allt om mig. Trött på att försöka bevisa för folk jag är på någon himla internetsida. Dessutom känns det inte ärligt ändå. Jag är bara jag, här, nu så hej på er. Snart lär väl folk skriva statusar om när de varit och skitit också?  Fast det hade i och för sig varit rätt kul... heheh xD 

Nej, alltså, jag har tagit det stora beslutet att ha en facebookfri vecka. Tror att alla skulle må bra av det. Det är ju bara ändå på något vis ett sätt att marknadsföra sig själv. Liksom tjoh, detta är jag. Men jag vill inte ha det framställt på det sättet. Vad hände med det gamla hederliga att stalka och spana på folk på tåget? FACEBOOK DÖDAR ALL MYSTIK! Världen har blivit en allmänt mindre spännande och romantisk plats sen facebook kom. Liksom det är ju det som är det roliga att lära känna folk IRL<-- som det så fint heter. Det klappande hjärtat när du äntligen har bestämt för att få kontakt. Seriöst, hur romantiskt ÄR det egentligen att trycka upp en chattruta? Pffft, säger jag.  För lätt. Jag har insett det sen jag började på LeL (vilket för övrigt nog är det bästa som hänt mig) att inte en enda av alla underbara jag känner jag där lära jag känna på facebook. Första gången jag pratade med de var på riktigt. Det ger på något vis en så mycket bättre bild av en person. Me like making friends IRL. End of story.

Och nej, jag dissar inte folk som använder facebook. Jag är bara så trött på det själv. Det gör mig mer stressad än nytta. 

Ha en fin fredag gott folk!<3