onsdag 18 januari 2012

Skrika till tomheten kommer aldrig hjälpa...

Det gör så ont att inse att det aldrig varit så, är inte så, kommer aldrig att vara så. Det är dags att sluta hoppas. Sluta skrika, för du skriker till döva öron. Hur ska någon annan förstå det du inte ens själv förstår? Sluta försöka synas, för du står framför blinda ögon. Känslan av att kunna flyga blev istället ett stördyk, tusen miljoner meter ner, pang bom, platt fall. Du vill så mycket, men allt blir bara fel. Du anstränger dig så mycket, tänker, klurar, men det är bara fel, fel, fel! Kan du inte fatta det? Sluta. Men SLUTA då! Försvinn. Gå din väg. Var tyst. Värdelös.

Ska nog sätta ett par lurar till öronen, dra täcket över huvudet och låtsas att resten av världen inte finns.

'When I think of you I see you dancing, you're dancing. When I think of you, I hear you singing to me'

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar