onsdag 11 januari 2012

Plugga...?

Ja. Det var det pluggandet det. Så långt kom jag. Att blogga om det. Inte bra Amanda, inte bra...^^"

Usch... Det är redan 2012!? Helt galet. Jag fyller 17 i år. Om ett år blir jag 18. Vart tog hela högstadiet vägen? Det kändes som en hel evighet när man var 13. Tre år. Tre år har bara försvunnit. Swoosh. Ibland får jag lite panik. Jag försöker att leva i nuet och i största mån göra så mycket som möjligt av alla dagar. Jag har lite så ångest över att jag en dag ska upptäcka att jag är 90, helt ensam forever alone och undra var livet tog vägen... Vem sade någonsin att jag är normal...? Hehe. Känns som att jag bara har rusat igenom tre år. Spenderade största tiden med att spela musik, lyssna på arga saker, måla mig svart runt ögonen och vara arg på allt och alla. Nej, jag var inte så överdrivet pepp då, nej.

Men det är inte nog där, jag har redan gått igenom en termin av gymnasiet. Dock känns det faktiskt heeelt okej. Jag har hittat hem alltså. Känner bara att varje dag på den skolan är värd någonting. Har träffat helt underbara personer och redan upplevt så himla mycket mer fint än vad jag gjorde på tre hela år. Detta är nog det största och bästa val jag någonsin gjort i hela mitt liv. Kärlek<3

Idag har jag förövrigt inte gjort så mycket. Hade sovmorgon så var riktigt slö imorse och för en gångs skull var det inte kolmörkt när jag begav mig mot bussen. Sen kom jag hem, fixade stallet, sjöng lite, bakade kakor till öppet hus på min skola på lördag och nu blir det väl sängen. Plugget kan vänta. Lite i alla fall... Hehe.

Godnatt!:))


Fina blå kakor jo!

5 kommentarer:

  1. Kan du bjuda på kakorna?? :)

    SvaraRadera
  2. bladidadida.
    puss.
    Skriv om mig nån gång då.
    (och du kommer inte vara forever alone när du är gammal och ful. du kommer vara together alone med mig.)
    <3

    SvaraRadera
  3. AnnaKlara, jag ska hedra dig med ett alldeles eget inlägg!<3
    Sofie, du får komma på öppet hus ;)

    SvaraRadera
  4. ÅÅåh, du kommer uppleva att gymnasiet går dubbelt så snabbt som högstadiet. Linåker gick fort, trots allt. Men gymnasiet är bara svischat förbi. Jag minns när jag var där du är nu, efter en termin, och var sentimental och tänkte "nu är det bara fem terminer kvar!", och alla skrattade åt mig. Och nu är det bara en termin kvar. Sen ska man vara vuxen. Man är arbetslös. Ångest? Eh, ja.

    Samtidigt ska det bli skönt att få börja sitt eget liv på riktigt också :) Det onda kommer alltid med det goda!

    SvaraRadera