Det mest magiska vi har...

Här sitter jag en lördagkväll... ensam. Det är det här fenomenet som kallas "slutet av vårterminen" som är orsaken. Alla har mycket och göra. Slutuppgifter ska lämnas in och examinationer i ska genomföras... samtidigt ska man tydligen också hinna laga mat och spela på konserter och sova och vara social och... ja. Kort sagt, alla är trötta och ingen orkar umgås med mig. Och det är ytterst tveksamt om jag orkar umgås med någon heller.

Jag tar dock tillfället i akt och sitter och lyssnar på lökiga kärlekslåtar och filosoferar. (Samt försöker fylla det tomma hålet orsakat av ensamheten med en stor skål popcorn). 

***

Jag har alltid tyckt att det är för lite magi i vår värld. Ända sedan jag var sex år och läste Harry Potter för första gången har jag önskat mest av allt att den världen skulle finnas på riktigt. Eller, den finns ju på riktigt på sätt och vis. J.K. Rowling skapade världen när hon skrev om den... så den finns. Typ. Men jag önskar att jag kunde få ta del av den och vara där på riktigt. Att jag också skulle få gå in till Mr Ollivander och hitta min trollstav. Att jag också skulle få åka till Hogwarts och lära mig en massa fantastiska saker. Att jag också skulle kunna få susa runt quidditch-planen på en kvast. 

Well, det har ju inte hänt än.

När jag var ännu mindre och tittade på Sailor Moon hoppades jag innerligt på att min katt en dag skulle börja prata och säga till mig att jag är en hjältinna som måste gå runt i assnygg outfit och bekämpa demoner. Min katt är ju adorable och så men hon envisas med att jama istället för att prata. 

De senaste dagarna har jag tittat en hel del på Naruto och jag känner rent spontant att Hokage definitivt befinner sig på listan över yrken jag skulle kunna tänka mig. Det hade ju inte varit helt fel att bara vara en random shinobi och kunna slåss med en massa asball jutsu heller. Men det lär väl tyvärr aldrig hända.

***

Häromdagen upptäckte jag dock att det trots allt finns en gnutta riktig magi även i vår värld. Det mest magiska vi har måste ju ändå vara tvättmaskiner. Helt ärligt. Du stoppar in en grej och ibland försvinner den och ibland kommer det ut helt andra saker än du stoppade in. Det är ju lite coolt. Ibland när jag tvättar kommer jag till exempel bara tillbaka med hälften av strumporna som jag stoppade in. Ibland får jag med mig extra i form av grannens dotters rosaglittriga strumpor. Lite coolt ändå. Eftersom jag älskar magi och alltid har önskat få ta del av den har jag således börjat bli nästan lite upphetsad varenda gång jag ska ner i tvättstugan. Tvättmaskiner är ju typ magiska. Räkningar är också lite magiska. De bara trollar bort pengar i ett naffs... Det är dock inte lika kul magi. Men i alla fall. 

***

Nu ska jag sluta tramsblogga bara för att jag är så ensam och istället försöka fylla hålet i mitt hjärta med ännu mer popcorn.

I morgon blir det konsert med blåsorkestern! :D