Ruttna pumpor och hela flöjter.

Idag var det som en stor tyngd lyftes från mina axlar. Idag fick jag äntligen tillbaka min flöjt från reparatören och nu är det bara att köra igång med övandet igen på allvar. Så fort jag lyckades slänga i mig lite lunch bar det av mot skolan och övningsrummen, sen stannade jag där några timmar. Det kändes faktiskt riktigt bra trots att jag inte kunnat öva seriöst i snart tre veckor. NU ÄR JAG PÅ GÅNG IGEN.

Till råga på allt har jag en gång för alla bestämt mig för att jag ska bli lite fit. Får väl se hur det går... Jag har nog klarat mig i en sådär tre dagar snart i alla fall, utan en massa mackor eller onödigt socker. Kämpa, kämpa!

***

Igår var jag med två andra från flöjtklassen på Nordic Flute i Vänersborg. Eftersom vi alla är fattiga studenter hade vi inte riktigt råd att ta en lektion men vi satt i alla fall och lyssnade hela dagen. Det var oerhört lärorikt och jag kände att jag fick ut jättemycket av dagen! Framför allt när det gällde ergonomi och streching. Använde mig av några av tipsen som jag fick igår när jag stod och övade igår och jag känner mig inte alls lika spänd trots att jag övade tre timmar i sträck. Det kan bli bra detta!

***

Jag är både lite glad och ledsen idag. Jag är jätteglad för att jag har en massa nya fina böcker som jag köpte när jag var hemma ^-^ Jag är lite ledsen för att halloween-pumpan som jag köpte var lite rutten men jag såg inte det i affären. Så ansiktet blev lite missbildat. Men den lyser fint på min lilla uteplats i alla fall! :)

Jag ska bli en modigare människa.

Här kommer ett litet utrop som alla mina vänner kan få skratta lite åt om inte annat. Om den überfina gitarrkillen som åkte samma tåg som jag igår (från Öxnered till Karlstad) mot förmodan skulle trilla in på min blogg och inte är upptagen kan han ju få höra av sig till mig och komma på fika. Jag har frysen full av hembakade kanelbullar och huvudet fullt av rövarhistorier. Jag kan vara ganska trevlig när jag vill och har en jätteskön soffa. Jag satt och stirrade på dig under typ hela tågresan så du vet nog vem jag är. Annars hade jag en röd kappa, glasögon och fnissade mycket för jag var extremt trött-flummig.

För att jag kände för att vara lite random och vågad och för att jag inte vill vara en sådan fegis. Och kanske lite för att Marta och Olivia hela tiden satt och peppade mig för att gå och säga hej. Men så gjorde jag inte det. För jag är en fegis som sagt. 

x)

Men nu ska jag hålla kväller. Hej och hå.