Det finns nog ingen som blir så lycklig över frost och minusgrader som jag. Jag älskar när det frasar om gräset när man går och när hela världen gnistrar. Det är fab. Idag var det den första riktigt kalla dagen! Visst frös jag och Lel:s matsal var om möjligt kallare än vad den brukar vara men det var fantastiskt ändå. Växeln på min cykel hade frusit fast i morse så jag fick åka med mamma ned till bussen. Klockan 20.00 när jag äntligen var på väg hem igen fick jag dock gå. Det var helt fantastiskt. Det var kallt, världen gnistrade och det var en osedvanligt stjärnklar kväll. Vackert.
"And the salt in my wounds isnt burning any more than it used to
Its not that I dont feel the pain
Its just Im not afraid of hurting anymore
And the blood of these veins isnt pumping any less than it ever has
And thats the hope I have
The only thing I know is keeping me alive"
Åh, så fint. Åh, så klockrent. Ett album jag VERKLIGEN VERKLIGEN kan rekommendera är Paramores senaste och självbetitlade skiva. Den är riktigt bra. Lite smärta, lite lycka, lite jävlar anamma, lite fuck my life och framförallt en jäkla massa power. Lyssna, lyssna, lyssna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar